Texter Provokationer

  ”I alla grupper vi verkar i, har vi en psykosocial miljö, som påverkar arbetsklimatet.I personalgruppen på en skola, har de inblandade en arbetsmiljö, som utgår ifrån det uppdrag var och en är anställd att utföra. Till det kommer att alla påverkar och påverkas av de andra i arbetslaget, utifrån en mängd olika faktorer. Dagsform, yrkesstatus, personliga problem och personliga begåvningar påverkar det klimat vi har tillsammans. Även mer subtila förutsättningar påverkar det psykosociala klimatet. De värderingar jag har, påverkar de andra och även mina rädslor, personliga vanor och kulturella ställningstaganden påverkar det klimat vi har på arbetsplatsen. Etiska och moraliska förbehåll är också en starkt bidragande orsak till det klimat vi får.Även elever i skola X har en psykosocial miljö som de påverkas av. Hur deras lärare fungerar i klassrumssituationen är av väldigt avgörande karaktär för hur den enskilde eleven tycker att skolan är. Även hemförhållanden och kamratskap är avgörande för hur den enskilda eleven uppfattar sin situation. Min uppfattning och erfarenhet är att kunskapen och förståelsen för hur den psykosociala miljön påverkar oss, är i allmänhet, väldigt låg. Barnen är de som har den största förståelsen för vad en bra psykosocial miljö är. De är ENORMT beroende av andra för sin vällevnad. De är mycket känsliga för det psykosociala klimatet. En mycket negativ effekt av att vara barn/elev är att det är mycket svårt att säga och uttrycka det man egentligen känner. Kan inte de vuxna ”läsa av” klimatet i gruppen är risken stor att den vuxne bara förvärrar klimatet. Ett klimat som den vuxne är beroende av, för att kunna förmedla den nödvändiga kunskapen.”.

 

Hjälp!

Ett upprop från två ungdomar i Göteborg… som skriker efter att någon måste väl ta ansvar!? Tyvärr kan jag inte trösta eller säga att ni har fel. Det var längesedan jag själv var en ungdom men kan konstatera att det inte hänt så mycket sedan ”glada” 60 – talet. Det är fortfarande fel på barn och ungdomar… då som nu. Har ni hört någon vuxen som sagt ”Jag hade fel… nu ska jag ta ansvar för det”… tänkte väl det. Så, när vuxna inte vill ta det ansvar de borde, ”ramlar” ansvaret för situationen ner ett steg och därefter ett steg till ner… för att hamna i ”knät” på er ungdomar och på barnen. Ni måste ta ansvaret! Det är ni som inte får svika de vuxna. De vuxna tål inte det. Förresten… de behöver er som syndabockar. De måste ha någon att skylla på. Då är ni jättelämpliga. Ni är inte mogna för det och kan det inte vara. Då kan de vuxna säga att ni är omogna, infantila, ansvarslösa mm. Men, de vuxna ser inte sin egen ansvarslöshet. Jag, liksom ni, längtar efter vuxna som tar ett vuxet ansvar. Det är bara några få jag träffat, som verkligen har gjort det på en vardagsnivå.

Gymnasiet är värst. Där är de vuxnas svek som mest avgörande. De flesta som arbetar på gymnasienivå, tycker att ni ska vara så mogna att ni ska sitta stilla och ta emot den undervisning ni blir givna. Att ni är ungdomar och därmed levande människor är det ingen som tar på allvar. Ni ska vara passiva! Där med punkt! Och den som inte lyder får en diagnos. Hellre det än att vuxna ska behöva ta ett vuxet ansvar. Det kommer aldrig på fråga. Det är barn och ungdomar som ska ta det vuxna ansvaret och låta de vuxna supa sig fulla på lördagarna och prata om tider som flytt.

Och nu har ni mage att utmana vuxna med… kravaller?

Jag bara säger… fortsätt! Visa att ni är människor av kött och blod. Att ni är en levande resurs i samhället som ska tas på allvar. Bevisa att de vuxna har tappat förmågan att lyssna. Kräv att ni blir tagna på allvar! Då kanske ni har något annat att prata om när NI blir gamla.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *